Den senaste veckan har jag gjort flera besök i Fisksätra och i onsdags var jag, Lisskulla Zayane och Nicole Goufas på studiebesök i Folkets hus tillsammans med våra två praktikanter från Eklidens skola. Där träffade vi Maria Aziz som är verksamhetschef sedan 1,5 år tillbaka och Lina Lindfors som jobbar med administration och bokningar. Vi fick höra om alla projekt som pågår i huset, bland annat om ett språkcafé där folk kan träna på svenska över en kopp kaffe. Vi fick också höra om Jobblotsen som skapar nya vägar till arbete och verkar för att ge människor en varaktig sysselsättning. Huset erbjuder även teater, dans och gymnastik för alla åldrar och eldsjälen Jason har fixat i ordning några musikstudios där man kan spela in musik i eller repa med sitt band.

Fisksätra Folkets Hus vill skapa ett vardagsrum för alla Fisksätrabor, en mötesplats där alla känner sig välkomna. Huset är till för folket och tanken är att verksamheten ska ske på folkets villkor, d.v.s. erbjuda sådant som folket i Fiskis vill göra. Öppettiderna är generösa och de är fritt fram att besöka Folkets Hus från klockan åtta på morgonen till elva på kvällen. På kvällarna samlas 30-40 unga vuxna i lokalen för att umgås, fika och titta på TV tillsammans. Kvällsbesökarna är mestadels unga killar som är för gamla för att gå på fritids men fortfarande har behov att träffa kompisar och chilla. Maria och Lina är väl medvetna om att verksamheten lockar fler killar än tjejer och berättar att de jobbar aktivt med att jämna ut skillnaden. Dels beror skillnaden på kulturella skäl, att många tjejer inte tillåts vara ute på kvällarna men framför allt ser de att tjejer i den åldern (18+) är upptagna av annat, att plugga eller jobba till exempel. Killarna har inte riktigt samma go 😉

När vi gick på en rundtur i deras lokaler hajade vi till när vi kom till ett rum som de kallar för ”ingenmansland”. Ett tomrum som binder samman Folkets Hus med intilliggande Fisksätraskolan. Rummet kändes trots den spartanska inredningen väldigt varmt och välkomnande.

Hela ena väggen i rummet var dekorerad med en stor interkulturell väggmålning som barnen i Fisksätraskolan har lagt ned ett jättejobb på att skapa. Det är mycket av barnens egna tankar som finns manifesterade på väggen och barnen känner en enorm stolthet över sin skapelse. Figuren till vänster har de döpt till ”Mukribu”, en akronym för muslim-kristen-buddhist. Under våren ska barnen tillsammans med en designer och en bokexpert tillsammans skapa en barnbok utifrån Mukribu, fisksätrabarnens egen superhjälte ”som genom sin kaosmagi är skyddsängel till all världens barn”.

Nu är det dock inte helt säkert att sagan får ett lyckligt slut. Tidigare i veckan var kommunens fastighetskontor där och tittade på målningen och enligt kommunen är skapelsen inte att klassa som konst. Barnen som verkligen tänkt innan de målat förstår ingenting och känner sig sårade.

Vad är det vi vill signalera till våra barn i Fisksätra? Att det finns bra konst och dålig konst och att just deras konst är dålig och inte ryms inom kommunens norm för vad som är att klassa som konst. I dagens samhälle pratas mycket om vikten av normkritik men här gör man helt tvärtom. Är inte normkritik just att inte fokusera på det som uppfattas som avvikande i det här sammanhanget. Att istället fokusera på de normer och maktstrukturer som gör att just Fisksätrabarnens konstnärliga uttryck uppfattas som avvikande och vilka konsekvenser denna obalans får.

När konstverket uppenbarligen ger upphov till så mycket glädje och kreativitet hos barnen som skapat det och även en känsla av värme hos mig som betraktare, har jag svårt att förstå varför det måste målas över.

Sidney Holm – Oppositionsråd för Miljöpartiet de gröna i hela Nacka