M:s skrämselpropaganda visar på okunnighet

Sofia Fölster (M) och Fredrik Hultman (Muf) visar på djup okunnighet när de genom sin skrämselpropaganda hävdar att friskolor riskerar att stängas ifall MP får vara med och bestämma. För det första så är vi (och har alltid varit) positiva till friskolor, vi ser dock en utveckling där kommunala skolor i exempelvis Nacka hotas av orättvisa villkor i sin konkurrens om elever. I Nacka har många kommunala skolor drabbats av Nackamoderaternas internhyressystem vilket lett till mindre pengar till pedagogisk verksamhet per elev i vissa skolor (exempelvis Stavsborgsskolan). Denna snedvridna konkurrens kan leda till att kommunala skolor riskerar att stängas. Det vore sympatiskt ifall företrädare för Moderaterna kunde vara självkritiska innan de visar sin okunnighet om förutsättningar för Nackas skolor.

 

/Magnus Söderström, Ledamot i Utbildningsnämnden, kandiderar till kommunfullmäktige (plats 4) för Miljöpartiet.

Utbildningspolitisk debatt arrangerad av Lärarförbundet

Ikväll har jag deltagit i en utbildningspolitisk debatt arrangerad av Lärarförbundet. Kul att få föra debatt inför andra lärare! Debatten gällde främst hur vi politiker tycker att lärarbristen ska hanteras men kom också att handla om Alliansens misslyckande system med internhyror och lärares arbetsmiljö. Vi i Miljöpartiet sticker ut hakan och kräver att lärare ska få vara lärare och få tid att möta elever samt att lärare inte ska ha mer än 15 timmars undervisning i veckan. Kostar det pengar? Ja men det är en nödvändig investering och till skillnad från Alliansen så skäms inte vi över att föreslå en mindre skattehöjning för att nå dit. ”Det märks vilka som är lärare…” Var en kommentar jag fick efter.

image

Den 14 september gäller det, mer trixande med statistik och internhyror eller riktiga satsningar?

/Magnus Söderström

Litteratur = livskvalitet

Många barn, ungdomar och unga vuxna lever idag ett liv i materiell välfärd: de har tak över huvudet, de har mat att äta och de kanske till och med har den senaste modellen av valfri smartphone. Det finns dock en trist trend som jag och många med mig har märkt: De har inte fått upptäcka hur underbart det är att få drömma sig bort i en god bok.

Själv är jag inbiten bokmal, hade det varit teoretiskt möjligt i vårt ultramaterialistiska samhälle att kunna jobba mindre i utbyte mot att inte konsumera lika mycket elektronik, resor, kläder etc. hade jag gjort det. Jag hade förmodligen spenderat denna extra tid med att läsa böcker. Stora läsupplevelser formar livet och det finns så många böcker som har format mitt liv att min bloggvecka inte räcker till att förmedla ens en bråkdel av dem.

Om det är något jag hade fått önska alla barn så är det chansen och möjligheten att få upptäcka böckernas fantastiska värld, bättre och friare än alla andra medieformer sammanslagna. Jag hade velat få skänka dem möjligheten att få lära känna Tolkiens midgård genom att själva genom fantasin få berika världen istället för att få den färdigpaketerad i Peter Jacksons gestaltning (även om jag råkar gilla den också). Jag hade velat få dem att lära känna och uppskatta:

– Strindbergs träffsäkra prosa i ”Röda rummet”

– Hemingways skildring av spanska inbördeskrigets vansinne i ”For whom a bell tolls”

– Iain M. Banks fantastiska förmåga att ständigt återuppfinna genren Space-opera

– Haruki Murakamis magiska 1Q84-trilogi.

osv.

Jag försöker alltid att prata litteratur med mina gymnasielever och få dem att läsa för nöjes skull men när jag för bara fem-sex år sen skrattade åt tanken på att i skolans värld ha en ”litterär kanon” tänker jag idag att det kanske inte är så dumt? Tänk om alla barn som har gått grundskolan tillsammans fick läsa en bra bok varje år: allt från Astrid Lindgren till Dostojevskij och Hemingway. Tänk om alla barn i hela Sverige läste samma bok? Tänk vilken gemenskap vi skulle skapa och tänk vilka möjligheter vi skulle ge våra barn och ungdomar!

Istället ser vi en skola som allt mer fokuserar på det som är lätt att mäta. Hur kul blir det?

Till sist, hur kan man beskriva en abborre? Antingen kan man kalla den vid sitt vetenskapliga namn (Perca fluviatilis) eller så ser man den genom August Strindbergs ögon (från: ”I Havsbandet”):

Men högre upp, i det ljusare och varmare vattnet går den vackra men djupsinniga abborren, Österhavets kanske mest utmärkande fisk. Välbyggd och stadig men ännu något klumpig som en kosterbåt bär han Östersjöns egendomliga blågröna färg och nordiskt lynne; lite filosof och lite sjörövare; en sällskaplig enstöring, en ytlig som gärna söker djupen och stundom når dem, en lättjefull excentrisk som långa stunder står och stirrar strandstenarne tills han vaknar och skjuter fram som en pil, tyrann mot sina egna men snart tam, återvänder gärna till samma plats och hyser sju inälvsmaskar.”

/Magnus

 

Betydelsen av bra lärare

Jag är gymnasielärare och politiker och om det är något jag tycker har framkommit med all önskvärd tydlighet så är det Sveriges oförmåga att föra en utbildningspolitisk debatt värd namnet. Jag har tidigare i den här bloggen sammanfattat mina tankar kring vad som behövs göras för svensk skola utifrån denna undermåliga debatt så här:

1. Vi bör diskutera och renodla skolans uppdrag, vad ska vi ha skolan till? Hur ser Sverige ut om trettio år? Är det matematikkunskaperna som kommer att vara ett problem även då eller är det kanske snarare så att inga medborgare längre vill bidra till att vår demokrati fortlever genom ideellt arbete och politiskt engagemang? Faktum är att vi inte vet speciellt mycket om hur Sverige ser ut om trettio år!

2. Det finns få anledningar att jämföra synen på vår skola med andra länders syn på deras skola, Sverige har en jätteexport av kreativa tjänstenäringar: unga svenska medborgare skapar musik, bidrar till stora dataspelsproduktioner och där ligger vi i framkant! 

Det viktigaste saknas dock: några ord om vikten av att ha bra lärare. Det finns två förutsättningar som måste till för att alla barn och ungdomar ska ha möjlighet att få möta bra lärare i klassrummet:

– Lärare måste få fokusera på att möta eleverna i klassrummet istället för att sitta med oändlig administration skapad av klåfingriga politiker.

– Läraryrket måste bli attraktivt så att det lockar ännu fler att vilja bli lärare.

Under Björklunds åtta år som huvudansvarig för att ge lärare de bästa förutsättningarna att vara lärare har situationen försämrats betydligt. Jag var själv med på Stockholmsmässan när Skolverket hade kallat till en av sina jättekonferenser för att informera om den nya skolreformen (för oss på gymnasiet: Gy2011) och vi var många som var uppriktigt oroliga redan då och som har fått oron befogad. Skolreformen är inget annat än ett underfinansierat hafsverk. Alla ämnesplaner byttes ut och istället för betygskriterier fick vi ”kunskapskrav” med identiska formuleringar på alla nivåer där endast enskilda värdeord var utbytta.

Tycker du att det är en glasklar skillnad vad som gör ett resonemang ”enkelt”, ”utförligt” eller ”utförligt och komplext”? Det är nämligen sådana formuleringar som vi lärare ska ta hänsyn till när vi sätter betyg nu för tiden. Dessutom finns det mellanbetyg som ska användas när ”Mestadelen av kunskapskraven för det betyget över är nått”.

Alla de argument som finns för att ha betyg bygger på att systemet är rättssäkert. Det förra systemet var inte perfekt men det vi fick var en total katastrof. I vissa skolor har det i praktiken inneburit att det högsta betyget A i praktiken blivit ett icke-betyg. Kul för barnen i den skolan som kanske vill ha chans att bli läkare eller advokat…

Så vad är det som hindrar skolan från att implodera och kollapsa? Jo alla lärare som trots dessa förutsättningar ändå trollar med knäna varje dag för att kunna få sina elever att utvecklas och lära sig saker, oftast trots snåriga direktiv snarare än tack vare dem.

Så vad är det som gör att vissa barn klarar sig igenom skolan trots att de kanske inte fick den bästa starten hemifrån? Oftast är det engagerade lärare som gör skillnaden: de som inte bara lär barn och ungdomar att läsa, räkna och förstå Franska revolutionen utan även visar dem att vi vuxna bryr oss om dem, ger dom chansen att utvecklas och nå sin potential. Barn och ungdomar som har bra lärare får med stor säkerhet en högre livskvalitet och bidrar i högre grad till samhället. Vad händer med de som inte har turen att träffa på sådana lärare? Där hjälper inga nationella prov eller nya skollagar hur mycket vi än skulle vilja!

Det är därför jag hoppas och tror att vår nya skolminister heter Gustav Fridolin och att Björklund nostalgiska dröm om skolan som han verkar ha hämtat ifrån sin egen ungdom och från filmen ”Hets” får förbli just en dröm.

 /Magnus

Mitt viktigaste förtroendeuppdrag

Om jag ska hitta ett tydligt mönster i mitt liv just nu så är det att jag axlat många förtroendeuppdrag, jag älskar utmaningar och jag växer som person genom att representera andra människor. Jag är lokalpolitiker, fackligt aktiv och gymnasielärare men det viktigaste förtroendeuppdraget är nog det som förälder, det är inget förtroendeuppdrag i klassisk bemärkelse att jag har blivit ”vald” att representera min dotter men ansvaret för henne sträcker sig även till det moraliska ansvaret att trygga alla barns framtid. För om man inte får insikt i hur viktigt det är med hållbarhetsfrågor när man själv får barn vet jag inte när man gör det.

Sen insikten att jag skulle bli förälder hade landat har jag gjort flera förändringar i mitt liv: jag köper nästan uteslutande ekologisk mat (helst KRAV-märkt),  jag har dragit ner min köttkonsumtion markant och jag blir ännu lättare provocerad av människor som verkar tycka att det är okej att ha en livsstil som tillåter dem att utan moraliska betänkligheter skjuta upp en alltmer dignande miljöskuld till våra barn.

För hur ser framtiden ut om trettio år när min dotter är vuxen och (förhoppningsvis) integrerad i den tids samhälle?

Förhoppningsvis finns det fler trädgårdar, parker och andra gröna ytor fyllda av liv och biologisk mångfald även i städerna, förmodligen kommer även dessa trädgårdar att försörja framtidens stadsbor med ekologisk mat. Ett praktexempel på en trädgård i urban är promenade Plantée i Paris som är anlagd på ett gammalt järnvägsspår:

bild(1)

bild

Förhoppningsvis finns det ett organiserat samhälle kvar i samma utsträckning som idag, förhoppningsvis har inte ”Peak oil”, klimatförändringar och kollapsade ekosystem gjort att den mänskliga civilisationen går på knäna. Självklart tror och hoppas jag att den rika västvärlden har klarat av att fördela jordens resurser på ett mer rättvist sätt och att man har hittat hållbara lösningar för att upprätthålla ett samhälle där fred råder och där ingen behöver gå hungrig men vi verkar inte ta den rakaste vägen dit och det kommer att krävas mer än en regering som bara pekar på att andra länder och mumlar att de minsann ”inte heller gör speciellt mycket och att vi ändå är ganska bra”. Eller som Carl Bildt som inte förstår faran i att tillåta borrning av fossila bränslen i arktis eller anser att resande kan vara problematiskt. Bildts syn visar tyvärr att hållbarhetsfrågor i bästa fall är bifrågor för Moderaterna.

Förhoppningsvis så kan människor känna sig trygga och fria i framtidens samhälle oavsett etnicitet, sexuell läggning eller kön. Men i Europa hörs återigen fascismens kängor marschera fram och i många länder är det förenat med livsfara att vara sig själv.

Förhoppningsvis tar vi första steget mot ett hållbart samhälle redan den 14 september genom att se till att Miljöpartiet får en så stark ställning att det inte längre går att köra på i samma hjulspår, det skulle göra mitt förtroendeuppdrag som förälder ännu lite mer hoppfyllt.

/Magnus

Veckans bloggare: Magnus Söderström

Pressbild skola

När vet man att sommaren är på väg att ta slut? När skolorna börjar! Den här veckan börjar de allra flesta barn och ungdomar i skolan. Några längtar tillbaka till klasskamrater; andra längtar hemifrån då skolan är den enda trygga tillvaron i livet. Några fruktar skolstarten, rädda för att bli mobbade och utfrysta. Alla är de individer med drömmar och funderingar över livet. Alla är också viktiga för framtidens Sverige, en framtid som vi vet väldigt lite om.

Den här veckan är också den vecka då alla vi som är lärare får möta de barn och ungdomar som vi ska försöka hjälpa att växa och utvecklas. Några av oss kommer tyvärr att känna en hopplöshet inför det komplexa uppdraget, den enorma administrationen och den bild vi får av Sveriges skolor genom media och politiker. Vi kommer att fundera över de elever som vi inte hinner eller orkar se och som vi skulle vilja ha möjlighet att hjälpa mer.

Jag heter Magnus Söderström och den här veckan kommer jag att blogga om mina tankar kring mina viktiga förtroendeuppdrag som förälder, gymnasielärare och lokalpolitiker för Miljöpartiet de gröna i Nacka kommun.

Jag kandiderar till kommunfullmäktige för Miljöpartiet de gröna i Nacka kommun och står på plats 4.

Jag är gymnasielärare i biologi, naturkunskap och religionskunskap men här är några saker som du kanske inte visste om mig:

lovecraft bust

– Jag har mitt namn på en bronsbyst föreställande en av mina favoritförfattare: Howard Phillips Lovecraft. Avtäckningen gick av stapeln i augusti i fjol i Lovecrafts hemstad Providence, Rhode Island. Den 30 oktober kommer mitt namn även att finnas med på en bronsbyst av Edgar Allan Poe i Boston.

– Jag älskar brädspel som: Arkham horror, Carcassonne, Ticket to ride, Pandemia etc.

– Jag är en inbiten bokmal och några av mina författare utöver Lovecraft innefattar bland annat Strindberg, Hemingway och Iain M. Banks.

Välkommen till min vecka som bloggare!

/Magnus

 

 

 

 

 

 

 

Framtidens skola är grön

En av valets hetaste frågor kommer med stor sannolikhet att handla om Sveriges skolor och förhoppningsvis också om Sveriges elever. Som gymnasielärare och utbildningspolitiker tycker jag att det är en självklarhet att skolfrågan ska vara central under ett valår, men vilken kvalitet håller de politiska förslagen och den utbildningspolitiska debatten i media? Mitt svar på den frågan är att de politiska visionerna kring skolan ofta är väldigt föråldrade och bygger på en syn på skolan som hör hemma i efterkrigstidens Sverige och att debatten i media snarare försöker hantera symtom än att fundera över orsaker. 

Att använda sig av PISA-undersökningar som ett argument i den utbildningspolitiska debatten är ett underbetyg till Sveriges politiker och debattörer. Varför då? Jo för att PISA-undersökningarnas rankningar av länder i princip inte säger någonting. Hur kan det komma sig? Jo när OECD sammanställer sin rankning slumpar de fram det underlag som ska ligga till grund för den, den danska statistikern Svend Krainer har testkört olika utfall på rankningssystemet och han kom fram till att när en PISA-rankning av länder offentliggjordes 2011 så kunde Sverige ha hamnat på allt ifrån plats fyra till trettioett beroende på vilket underlag som slumpades fram (http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/04/12/pisa-statistik-ifragasatts). 

Vad kan vi lära oss av det här? Svensk utbildningspolitik saknar självförtroende, vi behöver inte (och ska inte) jämföra oss med andra länder när det gäller att hitta svar på hur framtidens skola bör se ut i Sverige. Sydkorea tas exempelvis upp som exempel, där är matematikresultaten enligt PISA skyhöga. Vad som inte framkommer är att Sydkoreas skola har ett övergripande syfte: att utbilda framtida ingenjörer och arbetstagare på Samsung med underleverantörer. Är detta något som Sverige verkligen behöver, och till vilken kostnad? Den sociala utslagningen i Sydkoreas skola är sannolikt högre än i Sverige. Hur vi än angriper den här frågeställningen så kan vi bara landa i två slutsatser:

1. Vi bör diskutera och renodla skolans uppdrag, vad ska vi ha skolan till? Hur ser Sverige ut om trettio år? Är det matematikkunskaperna som kommer att vara ett problem även då eller är det kanske snarare så att inga medborgare längre vill bidra till att vår demokrati fortlever genom ideellt arbete och politiskt engagemang? Faktum är att vi inte vet speciellt mycket om hur Sverige ser ut om trettio år!

2. Det finns få anledningar att jämföra synen på vår skola med andra länders syn på deras skola, Sverige har en jätteexport av kreativa tjänstenäringar: unga svenska medborgare skapar musik, bidrar till stora dataspelsproduktioner och där ligger vi i framkant! 

Miljöpartiet har en nyckelroll i den utbildningspolitiska debatten i Sverige, vi vet att vi behöver förbereda framtida generationer för ett samhälle som inte ser ut som det vi har idag, ett samhälle präglat av klimathot och utan reell tillgång på fossila bränslen. För att klara de utmaningarna behöver vi kreativa och innovativa medborgare och för att nå dit behöver vi en skola med ett tydligt uppdrag och mandat att göra skillnad. Låt lärare vara lärare, dem vet bäst vad som behövs för att få personer att utvecklas. I en grön skola får de dessutom ett tydligare uppdrag och mindre fokus på onödig administration.