Vi är alla olika men har faktiskt en sak gemensamt: vi har alla varit barn. Barn med spring i benen, upptäckarlust, glädje och energi. Barn som lär sig cykla, som vill ta sig fram själva. Växer när de får visa att de faktiskt kan. Det är också hos barn som vanor bestäms och beteenden förändras. För barn som vill gå och cykla fortsätter att göra det som vuxna, samtidigt som barn idag kan påverka vuxna omkring sig. Att börja dagen med att cykla eller gå till skolan har också goda effekter på elevernas skolresultat och gör att barn rör sig mer i vardagen, något som är särskilt viktigt i en tid av allt mer stillasittande.

Tyvärr vågar många vuxna idag inte låta barn cykla eller gå till skolan. Vägen dit kanske korsas av bilar och trafiksituationen runt förskolor och skolor är ofta rörig. Oron gör att vuxna istället väljer att skjutsa barnen och på så vis själva bidrar till den hektiska trafiksituationen vid morgonens lämning. Många rektorer menar att det är just de vuxnas lämnande och hämtande som är det största trafikproblemet runt skolor.

Staten och kommunerna har ansvar för att barn ska kunna ta sig tryggt och enkelt till skolan. Några steg på vägen dit är att begränsa hastigheterna genom skolzoner, bättre cykelvägar och säkra gångmöjligheter. Därför vill Miljöpartiet lagstifta om ”skolzoner” med max 30 km/h i närheten av skolor och förskolor, göra det rättsligt möjligt att sätta upp fartkameror där och låta kommunerna utfärda böter istället för polisen. Vi vill också att staten ekonomiskt hjälper kommuner att bygga säkra skolvägar och stöttar de som vill införa bilfria zoner runt förskolor och skolor.

Vi har alla varit barn och stått vid övergångsstället och tittat åt båda håll. Ramsorna som vi sagt innan vi klivit ut i vägen har kanske varit olika men viljan att visa att vi kan gå och cykla själva har nog inte varit det. Att planera samhället på barnens villkor betyder också att erbjuda säkra vägar till skolan. För allas trygghet. Men främst för barnen.