Åh, jag vill också måla på väggen! Kan vi det nu, får vi det imorgon? Utbrister fyraåringen som ser målningen på betongväggen i Nacka växa fram. Nej lilla vän, det får du inte. Det här är ett projekt där det noga valts ut vem som får vara med, varför och vad som får och inte får målas. Inga bokstäver, ingen konst som upprör.

Konst engagerar, väcker känslor och tankar och ger utrymme för kreativitet. Den står, precis som journalistiken, fri från påtryckningar. Så har det inte varit i fallet med denna festival. Miljöpartiet har redan från början varit tydliga med att vi tycker muralmålningarna är ett steg i rätt riktning bort från att bannlysa en hel konstform. Däremot har vi inte, som nu påstås i debatten, tyst accepterat riktlinjerna för festivalen.

Miljöpartiet har länge drivit öppna väggar och även föreslagit att den pågående festivalen ska erbjuda den som vill möjlighet att måla. En plats att mötas och utöva kultur och konst på, för de som är riktigt duktiga, de som håller på att lära sig och de som vill prova. Det här är en konstform som engagerar och förenar över åldersgränserna och vi kan skapa nya mötesplatser där bara kreativiteten sätter gränserna.

Visst, Wall street Nacka är ett steg i rätt riktning bort från nolltoleransen mot en konstform, men det är en festival som missat att ta med nackaborna och där konstnärerna detaljstyrs. Det är en festival där fyraåringen inte får vara med. För, ve och fasa, tänk om hen målar sin bokstav… ”A”.