Det här med frihet. Vad är det? Hur ser den ut och för vem finns den? Vem betalar och på vems bekostnad (om någons)? Vem ska bestämma för mig vad jag gör med mitt liv (förutom att förhålla mig till lagar och regler förstås) när jag är myndig? Vem bestämmer vad som får mig att bli en god samhällsmedborgare och bidra som del i olika sociala kontexter?

Nu under hösten tar jag en sabbatstermin från mitt ordinarie jobb för att fundera på vad jag ska göra resterande år på arbetsmarknaden. En slags halvtidsreflektion eller en tids frihet för tanken.  Tankarna svävar just nu fritt. Jag har det väl förspänt, har fantastiska möjligheter och använder mig av dem så fort möjlighet ges. Det finns ingen anledning att vänta tills jag blir pensionär, arbetslös eller sjuk, tänker jag.

Men hur skulle det vara om vi alla får vår grundförsörjning tryggad utan något krav på prestation – alltså mer tid för frihet? Vad skulle vi göra då? Fortsätta lönearbeta heltid för att kunna hålla uppe en viss levnadsnivå? Eller om vi valde att inte arbeta på heltid skulle vi då: arbeta mer ideellt, utveckla nya (eller gamla) intressen, uppfinna kloka lösningar, lägga mer tid på filosofiska diskussioner, vårda våra relationer med nära och kära, ta hand om kroppen, odla vår  egen mat eller helt enkelt välja att pilla oss i naveln och dricka billigt vin? Kanske skulle vi stanna upp och känna efter lite oftare (eller dundra på så länge det håller men vara trygg i att det finns något som tar emot oss utan krav)?

Basinkomst, eller medborgarlön, är en tanke där vi alla får samma summa pengar för att täcka våra basala behov (som boende och mat) men inga pengar utöver det om vi inte arbetar för lön. Det skulle göra de idag separata socialförsäkrings-/arbetslöshets-/försörjningsstöds- och pensionssystemen helt omoderna. Vi får helt enkelt alla samma summa pengar för att täcka våra basala behov (som boende och mat) men inga pengar utöver det om vi inte arbetar för lön.

VEM ska då betala för kalaset? Hur ska vi se till så det finns sjukvård, skola, omsorg mm om alla väljer att pilla sig i naveln och dricka vin? Ska alla inom Sveriges gränser få vara med eller kan vi begränsa det till bara vissa kommuner och regioner? Kommer alla jobb på Försäkringskassan försvinna nu? Hur ska produktiviteten upprätthållas? Hur skulle arbetstid och konsumtion förändras?

Jag tycker att det är läge för ett seriöst samtal om hur vi vill ha det framtida samhället – för det knackar på dörren och våra nuvarande strukturer klarar inte av att möta våra behov framöver. Ska vi ge oss själva möjlighet att skörda frukten av vår innovationskraft och få omvandla den till en frihet som ges till oss alla?

Torsdag den 15 september har vi ett öppet samtal om basinkomst där Annika Lillemets ger oss bakgrund, exempel på olika sorters basinkomst som finns idag i världen, omvärldsanalys och möjlighet till nya insikter. DU som är nyfiken är varmt välkommen att bidra till dialogen – du kommer inte få levererat några rätta svar utan ges möjlighet till reflektion och diskussioner med högt i tak.

Louise Ollivier, ledamot i Arbets- och företagsnämnden samt gruppledare i Kommunfullmäktige