På senaste mötet med Arbets- och Företagsnämnden den 19 februari fick jag hoppa in som ordinarie ledamot och hålla ställningarna för en kväll. Det var mycket fjärilar i magen när jag gick in i sammanträdesrummet. Eftersom jag aldrig suttit i nämnd förut och enbart varit med som ersättare en gång tidigare så hade jag förberett mig till det yttersta. Särskilt med tanke på de viktiga ärenden som var uppe på dagordningen. Dels var det ett ärende om riktlinjer för ensamkommande flyktingbarn och så skulle vi ge grönt ljus till en föreslagen överenskommelse mellan Nacka kommun och Migrationsverket om hur många ensamkommande flyktingbarn som Nacka skulle åta sig att ta emot.

Jag hade innan mötet skickat ut ett yrkande till alla nämndens ledamöter gällande ärendet om överenskommelsen där jag ville att Nacka kommun skulle ha betydligt fler boendeplatser för ensamkommande flyktingbarn än de 22 Alliansen föreslagit. Utgångspunkten är att enligt Migrationsverkets senaste prognos beräknas 8 000 ensamkommande flyktingbarn komma till Sverige under år 2015. Nackas ansvar för mottagande av dessa i förhållande till kommunens folkmängd borde vara 1 % vilket innebär 80 barn och då räcker 22 platser inte långt. Jag tycker att det är självklart och viktigt att även vi i en så rik kommun som Nacka, är med och tar ansvar för den prognostiserade ökningen av ensamkommande flyktingbarn.

När mötet väl var igång gick det fort och jag var tvungen att sitta på helspänn för att inte missa att yrka eller anmäla protokollsanteckning. När ärendet om överenskommelsen skulle beslutas satt jag med mitt yrkande framför mig redo att hålla brandtal. Men helt plötsligt ajournerades mötet och de två Kristdemokraterna smet ut ur rummet under fyra minuter. När de kom tillbaka delade de ut/lämnade in ett slarvigt skrivet papper med ett nyskrivet yrkande. Ett yrkande som var snarlikt mitt med i praktiken samma antal boendeplatser som jag föreslagit (48 boendeplatser= 80 barn). Den enda skillnaden var att i deras yrkande var det bara en ambition (inte bindande) medan det i mitt yrkande står att kommunen förbinder sig att anordna det antal boenden som krävs för att ta emot 80 barn. De fick alltså ” kalla fötter” och stal frågan! Jag lyckades alltså påverka så att kommunen nu åtminstone har ambitionen att ta emot mer än dubbelt så många ensamkommande flyktingbarn som i det ursprungliga förslaget. Jag lämnade mötet med en sprudlande känsla av upprymdhet och glädje. Det går att göra skillnad.

Göran Börjesson (MP), ersättare i Arbets- och företagsnämnden