Litteratur = livskvalitet

Många barn, ungdomar och unga vuxna lever idag ett liv i materiell välfärd: de har tak över huvudet, de har mat att äta och de kanske till och med har den senaste modellen av valfri smartphone. Det finns dock en trist trend som jag och många med mig har märkt: De har inte fått upptäcka hur underbart det är att få drömma sig bort i en god bok.

Själv är jag inbiten bokmal, hade det varit teoretiskt möjligt i vårt ultramaterialistiska samhälle att kunna jobba mindre i utbyte mot att inte konsumera lika mycket elektronik, resor, kläder etc. hade jag gjort det. Jag hade förmodligen spenderat denna extra tid med att läsa böcker. Stora läsupplevelser formar livet och det finns så många böcker som har format mitt liv att min bloggvecka inte räcker till att förmedla ens en bråkdel av dem.

Om det är något jag hade fått önska alla barn så är det chansen och möjligheten att få upptäcka böckernas fantastiska värld, bättre och friare än alla andra medieformer sammanslagna. Jag hade velat få skänka dem möjligheten att få lära känna Tolkiens midgård genom att själva genom fantasin få berika världen istället för att få den färdigpaketerad i Peter Jacksons gestaltning (även om jag råkar gilla den också). Jag hade velat få dem att lära känna och uppskatta:

– Strindbergs träffsäkra prosa i ”Röda rummet”

– Hemingways skildring av spanska inbördeskrigets vansinne i ”For whom a bell tolls”

– Iain M. Banks fantastiska förmåga att ständigt återuppfinna genren Space-opera

– Haruki Murakamis magiska 1Q84-trilogi.

osv.

Jag försöker alltid att prata litteratur med mina gymnasielever och få dem att läsa för nöjes skull men när jag för bara fem-sex år sen skrattade åt tanken på att i skolans värld ha en ”litterär kanon” tänker jag idag att det kanske inte är så dumt? Tänk om alla barn som har gått grundskolan tillsammans fick läsa en bra bok varje år: allt från Astrid Lindgren till Dostojevskij och Hemingway. Tänk om alla barn i hela Sverige läste samma bok? Tänk vilken gemenskap vi skulle skapa och tänk vilka möjligheter vi skulle ge våra barn och ungdomar!

Istället ser vi en skola som allt mer fokuserar på det som är lätt att mäta. Hur kul blir det?

Till sist, hur kan man beskriva en abborre? Antingen kan man kalla den vid sitt vetenskapliga namn (Perca fluviatilis) eller så ser man den genom August Strindbergs ögon (från: ”I Havsbandet”):

Men högre upp, i det ljusare och varmare vattnet går den vackra men djupsinniga abborren, Österhavets kanske mest utmärkande fisk. Välbyggd och stadig men ännu något klumpig som en kosterbåt bär han Östersjöns egendomliga blågröna färg och nordiskt lynne; lite filosof och lite sjörövare; en sällskaplig enstöring, en ytlig som gärna söker djupen och stundom når dem, en lättjefull excentrisk som långa stunder står och stirrar strandstenarne tills han vaknar och skjuter fram som en pil, tyrann mot sina egna men snart tam, återvänder gärna till samma plats och hyser sju inälvsmaskar.”

/Magnus

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s