Jag är gymnasielärare och politiker och om det är något jag tycker har framkommit med all önskvärd tydlighet så är det Sveriges oförmåga att föra en utbildningspolitisk debatt värd namnet. Jag har tidigare i den här bloggen sammanfattat mina tankar kring vad som behövs göras för svensk skola utifrån denna undermåliga debatt så här:

1. Vi bör diskutera och renodla skolans uppdrag, vad ska vi ha skolan till? Hur ser Sverige ut om trettio år? Är det matematikkunskaperna som kommer att vara ett problem även då eller är det kanske snarare så att inga medborgare längre vill bidra till att vår demokrati fortlever genom ideellt arbete och politiskt engagemang? Faktum är att vi inte vet speciellt mycket om hur Sverige ser ut om trettio år!

2. Det finns få anledningar att jämföra synen på vår skola med andra länders syn på deras skola, Sverige har en jätteexport av kreativa tjänstenäringar: unga svenska medborgare skapar musik, bidrar till stora dataspelsproduktioner och där ligger vi i framkant! 

Det viktigaste saknas dock: några ord om vikten av att ha bra lärare. Det finns två förutsättningar som måste till för att alla barn och ungdomar ska ha möjlighet att få möta bra lärare i klassrummet:

– Lärare måste få fokusera på att möta eleverna i klassrummet istället för att sitta med oändlig administration skapad av klåfingriga politiker.

– Läraryrket måste bli attraktivt så att det lockar ännu fler att vilja bli lärare.

Under Björklunds åtta år som huvudansvarig för att ge lärare de bästa förutsättningarna att vara lärare har situationen försämrats betydligt. Jag var själv med på Stockholmsmässan när Skolverket hade kallat till en av sina jättekonferenser för att informera om den nya skolreformen (för oss på gymnasiet: Gy2011) och vi var många som var uppriktigt oroliga redan då och som har fått oron befogad. Skolreformen är inget annat än ett underfinansierat hafsverk. Alla ämnesplaner byttes ut och istället för betygskriterier fick vi ”kunskapskrav” med identiska formuleringar på alla nivåer där endast enskilda värdeord var utbytta.

Tycker du att det är en glasklar skillnad vad som gör ett resonemang ”enkelt”, ”utförligt” eller ”utförligt och komplext”? Det är nämligen sådana formuleringar som vi lärare ska ta hänsyn till när vi sätter betyg nu för tiden. Dessutom finns det mellanbetyg som ska användas när ”Mestadelen av kunskapskraven för det betyget över är nått”.

Alla de argument som finns för att ha betyg bygger på att systemet är rättssäkert. Det förra systemet var inte perfekt men det vi fick var en total katastrof. I vissa skolor har det i praktiken inneburit att det högsta betyget A i praktiken blivit ett icke-betyg. Kul för barnen i den skolan som kanske vill ha chans att bli läkare eller advokat…

Så vad är det som hindrar skolan från att implodera och kollapsa? Jo alla lärare som trots dessa förutsättningar ändå trollar med knäna varje dag för att kunna få sina elever att utvecklas och lära sig saker, oftast trots snåriga direktiv snarare än tack vare dem.

Så vad är det som gör att vissa barn klarar sig igenom skolan trots att de kanske inte fick den bästa starten hemifrån? Oftast är det engagerade lärare som gör skillnaden: de som inte bara lär barn och ungdomar att läsa, räkna och förstå Franska revolutionen utan även visar dem att vi vuxna bryr oss om dem, ger dom chansen att utvecklas och nå sin potential. Barn och ungdomar som har bra lärare får med stor säkerhet en högre livskvalitet och bidrar i högre grad till samhället. Vad händer med de som inte har turen att träffa på sådana lärare? Där hjälper inga nationella prov eller nya skollagar hur mycket vi än skulle vilja!

Det är därför jag hoppas och tror att vår nya skolminister heter Gustav Fridolin och att Björklund nostalgiska dröm om skolan som han verkar ha hämtat ifrån sin egen ungdom och från filmen ”Hets” får förbli just en dröm.

 /Magnus