Om jag ska hitta ett tydligt mönster i mitt liv just nu så är det att jag axlat många förtroendeuppdrag, jag älskar utmaningar och jag växer som person genom att representera andra människor. Jag är lokalpolitiker, fackligt aktiv och gymnasielärare men det viktigaste förtroendeuppdraget är nog det som förälder, det är inget förtroendeuppdrag i klassisk bemärkelse att jag har blivit ”vald” att representera min dotter men ansvaret för henne sträcker sig även till det moraliska ansvaret att trygga alla barns framtid. För om man inte får insikt i hur viktigt det är med hållbarhetsfrågor när man själv får barn vet jag inte när man gör det.

Sen insikten att jag skulle bli förälder hade landat har jag gjort flera förändringar i mitt liv: jag köper nästan uteslutande ekologisk mat (helst KRAV-märkt),  jag har dragit ner min köttkonsumtion markant och jag blir ännu lättare provocerad av människor som verkar tycka att det är okej att ha en livsstil som tillåter dem att utan moraliska betänkligheter skjuta upp en alltmer dignande miljöskuld till våra barn.

För hur ser framtiden ut om trettio år när min dotter är vuxen och (förhoppningsvis) integrerad i den tids samhälle?

Förhoppningsvis finns det fler trädgårdar, parker och andra gröna ytor fyllda av liv och biologisk mångfald även i städerna, förmodligen kommer även dessa trädgårdar att försörja framtidens stadsbor med ekologisk mat. Ett praktexempel på en trädgård i urban är promenade Plantée i Paris som är anlagd på ett gammalt järnvägsspår:

Förhoppningsvis finns det ett organiserat samhälle kvar i samma utsträckning som idag, förhoppningsvis har inte ”Peak oil”, klimatförändringar och kollapsade ekosystem gjort att den mänskliga civilisationen går på knäna. Självklart tror och hoppas jag att den rika västvärlden har klarat av att fördela jordens resurser på ett mer rättvist sätt och att man har hittat hållbara lösningar för att upprätthålla ett samhälle där fred råder och där ingen behöver gå hungrig men vi verkar inte ta den rakaste vägen dit och det kommer att krävas mer än en regering som bara pekar på att andra länder och mumlar att de minsann ”inte heller gör speciellt mycket och att vi ändå är ganska bra”. Eller som Carl Bildt som inte förstår faran i att tillåta borrning av fossila bränslen i arktis eller anser att resande kan vara problematiskt. Bildts syn visar tyvärr att hållbarhetsfrågor i bästa fall är bifrågor för Moderaterna.

Förhoppningsvis så kan människor känna sig trygga och fria i framtidens samhälle oavsett etnicitet, sexuell läggning eller kön. Men i Europa hörs återigen fascismens kängor marschera fram och i många länder är det förenat med livsfara att vara sig själv.

Förhoppningsvis tar vi första steget mot ett hållbart samhälle redan den 14 september genom att se till att Miljöpartiet får en så stark ställning att det inte längre går att köra på i samma hjulspår, det skulle göra mitt förtroendeuppdrag som förälder ännu lite mer hoppfyllt.

/Magnus