Om det som det pratas så lite om fastän det borde pratas så mycket om. Ungas psykiska hälsa.

Om det är något som pratas så lite om som borde pratas så mycket om, är det ungas psykiska hälsa. Det är inte lätt att vara ung idag med hårda betygskrav, med krav från samhället att vi ska vara förberedda på arbetsmarknaden direkt efter gymnasiet, och pressen på att allt ska vara så perfekt. Gymnasietiden blev en tid fylld av insikt för mig. Att försöka balansera skola, vänner, möjligen extrajobb och dylikt blev för mycket för mig och många i min omgivning. Hjärtan vars takt gick alldeles för fort, människor som fick magkatarr när allt tog över, psykiska stressen som fick fysiska symptom, ja, listan är lång av saker som jag såg i min omgivning.

Som ung idag ställs det väldigt många krav på en, jag kan inte jämföra med hur det var för mina föräldrar exempelvis, men jag tror ändå att samhället idag är betydligt mycket mer stressfyllt. Den här perfektionen kanske späds på via sociala medier. Där skapas plattformen för att visa upp sitt idealjag, och det blir väldigt mycket utan ”brister”. Det är den stora förändringen mellan dagens generation av unga och tidigare generationer tror jag.

Jag vill hänvisa till en artikel från DN detta år ” I slutet av 90-talet var unga mellan 18 och 24 år den minsta gruppen men sedan mitten av 2000 talet är de den största gruppen och ökar, säger Christina Dalman, docent vid KI och enhetschef på landstingets Centrum för Epidemiologi och Samhällsmedicin. ” (http://www.dn.se/sthlm/en-av-tio-unga-soker-hjalp-hos-psykiatrin/)

Grov stress och att må dåligt är ett samhällsproblem. Problematiken med det är att det inte heller läks på kort tid, som en bruten arm till exempel. Det tar lång tid att komma tillbaka om man till exempel är utbränd. Men den största problematiken idag är 1, att unga ofta inte tas på allvar och 2, att det tidigare nämnda leder till att förtroendet för vården blir sämre och ens problem blir värre, för man orkar till slut inte ta sig dit.

Jag tror att det finns väldigt många lösningar på det här. Landstinget och sjukvården behöver se till att psykiatrin kan ta emot fler, husläkarmottagningarna (primärvården det vill säga) behöver bemannas med fler kuratorer.

 Jag tänker också att varför ungas psykiska ohälsa blir allt större också är en fråga om jämställdhet, att de konstruerade könsrollerna gör att människor låser sig in i fack. Att killar ska vara starka, stora och aldrig gråta och att tjejer ska vara ambitiösa och få bra betyg. De samhällskonstruerade rollerna sätter bara människor i fack som de ”bör” förhålla sig till. Det är jätteproblematiskt och tror jag skapar ännu mer krav på en själv. Ett öppet accepterande samhälle är så himla viktigt.

Förslag från Miljöpartiet som att stärka skolhälsovården och barn och ungdomspsykiatrin tror jag är väldigt viktiga, samt att genuspedagogiken ska vara central i undervisningen i skolan. Skolan ska vara en trygg öppen plats där man kan få stöd.

I och med att jag kandiderar till landstinget ska jag göra allt jag kan för att påverka psykiatrin allt vad jag kan. Att det ofta är en norm bland unga på gymnasiet att må dåligt av stress är inte acceptabelt, och vi måste börja prata om det mer i samhällsdebatten, för det är så himla himla viktigt. Det går att göra mycket åt det här problemet. Om 35 dagar är det val. Nu kör vi.

//Pauline

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s