Hej,

Denna vecka har jag hand om bloggen. Mitt namn är Nina Piroth, jag är 31 år, född och uppvuxen i Östra Orminge. När jag var tio år flyttade jag med mina föräldrar och min syster till Mensätra i Saltsjö-Boo. Jag kommer från en familj med rötter från den Finländska landsbygden och den Österrikiska finkulturen, en konstnärsmamma och en backhopparpappa som kom hit för att de hade hört så bra om Sverige. Jag gick i Myrsjöskolan, en unik skola med 17 elever i varje klass, där vi alla blev sedda och där jag började spela i band. Senare läste jag samhällsvetenskap med internationell inriktning på Nacka Gymnasium. Efter att ha bott i Berlin, levt musikerliv och spelat på rockklubbar, samt pluggat Rättvis handel flyttade jag för att plugga ledarskap och projektledning i Uppsala under två år. Därefter bodde jag och min sambo på Söder några år för att sedan bosätta oss på Sicklaön. Att flytta tillbaka till Nacka var självklart. Det finns ingen bättre plats i världen att bo på.

Idag pluggar jag Retorikkonslutprogrammet med inriktning mot utbildning och rådgivning på Södertörns Högskola. Retorik är något jag velat plugga länge och det känns lyxigt att studera igen som vuxen. Jag har även fått chansen att retorikkonsulta riksdagspolitiker och andra politiskt aktiva, bland annat i MP Botkyrka och Huddinge samt är aktiv i Miljöpartiets arbetsmarknadspolitiska grupp som har en rådgivande funktion till våra riksdagspolitiker. Det visar enligt mig att MP har lyckats väl med att vara den icke hierarkiska organisation vi påstår oss vara, vill du engagera dig ska du känna att du kan det.

Min bakgrund är blandad inom olika områden och jag tycker de val jag gjort i mitt yrkesliv och på min fritid ger en bild av vem jag är, och vilka frågor jag vill arbeta med inom politiken och därför presenterar jag mig genom den.

Mitt första arbete efter min ledarskapsexamen var som projektledare för Unga Synskadade med att starta upp Sveriges första ungdomsgård för personer med synnedsättning. Här lärde jag mig mycket om intressepolitik och om olika funktionsnedsättningar och hur viktigt det är att vi skapar ett tillgängligt samhälle, för alla. Det Nacka jag vill ha är tillåtande och tillgängligt. Här har vi möjlighet att tillsammans skapa en trygg plats där alla är välkomna och där alla kan verka och vara. Precis som vi är.

Senare arbetade jag som arbetsförmedlare i Huddinge med långtidsarbetssökande ungdomar och som förtroendevald ordförande för fackförbundet ST på mitt kontor, och senare redaktör för ett marknadsområde lärde jag mig hur arbetsmarknadspolitik fungerar på gräsrotsnivå, och framför allt vad som inte fungerar. Jag var ofta frustrerad på Arbetsförmedlingen och på den omöjliga uppgift regeringen lade på våra axlar. Var fanns kontakten mellan verkligheten och politikerna? Varför måste vissa arbeta ihjäl sig medan andra inte får arbeta alls? Varför ska det vara så svårt att leverera kvalitét till personer som är arbetssökande och befinner sig i svåra livssituationer? Kring all denna jobbhets ställer jag många frågor.

Jag spelar sedan 15 år tillbaka i det folkpopband jag och min syster startade på högstadiet, Piroth. Nyligen startade vi upp bandet Lokatt som går mer åt technopop. Sedan tio år tillbaka driver jag skiv- och produktionsbolag Oma Gusti Records. Vi har en studio i Storängen som vi byggt själva, vilket varit en dröm för oss. Jag vet hur tufft det är att vara egenföretagare och våga tro på sina drömmar och idéer. Jag vet också hur kämpigt det är att vara kvinna i en mansdominerad musikbransch. Men, jag vet också hur fantastiskt det är när det finns människor som stöttar och tror på en, på kraften och känslan av att arbeta tillsammans och uppnå sina mål. Under 2013 gav vi ut vår fjärde skiva på vårt egna bolag. Skriven, inspelad och producerad av oss själva. Den känslan önskar jag alla som har idéer de vill genomföra, oavsett om det handlar om att starta en dansgrupp eller bygga ett imperium. Med rätt stöd och hjälp kan alla förverkliga någon del av våra drömmar. Det måste Nacka kunna erbjuda. En vuxenvärld som har tid att hjälpa barn, ungdomar och varandra.

Mest av allt vet jag hur viktigt det är att återhämta sig, reflektera och få tid till nya kreativa tankar och projekt, eller få tid till att inte göra något alls. För det är i stillheten och tiden som vi lär känna oss själva och hinner reflektera över vilka vi faktiska vill vara, och inte bara kör på i de spår som redan finns. Det är i lugnet vi hinner bry oss om andra än oss själva och orkar se vår inverkan på den planet vi bor.

Hör gärna av er med tankar eller frågor, i kommentarsfältet ovan, till mig under denna vecka.

Allt gott,

Nina